Gud kan du höra mig?
Jag menar inte att vara krävande, elak och himla korkad!!!
Jag vill älska, jag vill älska människorna runt mig men ändå är jag den dömande och fixerade kvinnan som kör stenhårt på dubbel om inte trippelmoral! Jag blir så besviken på mig själv och jag er till Gud (det var länge sen) att jag ska sluta tro mig som bättre än jag är och bara inse att jag inte är en perfekt robbot utan bara en jävla cpmänniska som jag just nu inte alls tycker om. Jag tycker inte om att vara så här, allt blir så svart och skillnaden till vitt är tydligare än någonsin men så sjukt långt borta från mig. Jag är så ledsen att jag inte kan förlåta min nästa så som de förlåter mig, jag älskar ju dig.
Det är svårt ibland att inte vilja gå tillbaka som det var förr, det är ju egentligen väldigt bekvämt men vet du vad? JAG HATAR DET! Jag VILL inte tillbaka, bara ha det enkelt.




Jag är en värdelös människa... så trist