i mörkret ligger fröken grå ordlös

ordlös har hon varit länge nu

sen den dagen hon såg sitt liv

försvinna under fötterna

likt vågorna som tog med sig sanden

som hon stod på

ordlösheten som var hård och kall

har mjuknat en aning

ger ifrån sig ett litet ljud då och då

små väsningar av undangömd kärlek

ordlös ligger fröken grå

och känner värme av smekande fingrar

i mörkret ligger fröken grå stilla

tankarna snurrar oändligt

vågar inte känna

vågar inte avvisa den kärlek hon får

låter händer smeka sin längtande hud

låter sina händer smeka ordlöst