för B.Björkegrens grupp "Anti-poesi! Anarchy on Poetry!"
Brev version 2.0Kära "M" Nu till dina centrala frågor - Kan jag få hjälp? Kan jag någonsin sluta skriva? Dels sådana som skriver tvångsmässigt och där problemet ingår i tvångssyndrom. Personen med tvångssyndrom känner ett tvång att skriva. Det kan också vara så att samma person har andra tvångstankar eller tvångshandlingar för sig som t.ex. att kontrollera att spisen är avstängd 48 gånger innan han/hon går hemifrån. En annan kategori är personer som lider av psykopatisk skrivtvång. I den personlighetsstörningen kan även mytomani ingå. ( Mytomani: Utifrån min erfarenhet så har mytomanen inga skuldkänslor när han/hon ljuger. Ljugandet har blivit automatiserat och en del av identiteten. Det är i trängda situationer som du nu befinner dig i relation till din "vän" som skuldkänslor kan göra sig påminda. De skrivmytomaner jag mött som inte lidit av tvångssyndrom eller haft en antisocial personlighetsstörning - psykopati - har ljugskrivit för att bättra på sin betydelse som människor. Bakom detta ligger ett bristande självförtroende och en skrattretande dålig självkänsla. Ytterligare bakom kan finnas trauma och kränkningar i barndomen såsom fula rutiga kläder och inga roliga leksaker.) Den sista kategorin är den mest svårbehandlade. Nämligen den narcissistiska skrivdåren (ordet 'dåre' är något vi skämtsamt använder här på avdelningen). Om jag utgår från att du tillhör den senare kategorin, alltså med enorma brister i självförtroendet och helt vrickad självbild, så innebär att sluta skriva en stor förlust av ett skydd och en invand trygghet som du måste vara beredd att ge upp. Knappast troligt att du vill det. Men, om du bara lägger manken till så skall det nog gå bra. Förvisso är det bra att ha hjälp av en psykoterapeut, men du kommer ändå säkert att under en period att få det rejält arbetsamt. Tunga mediciner kan då vara till stor hjälp. Det som patienter jag arbetat med berättar är ofta att de känner sig väldigt "avskalade" när de slutar skriva. Det är som ett skyddande hölje har gått förlorad. Tillvaron kan också kännas mager för dig eftersom du inte kan bättra på din person utan måste konfronteras med den person som du faktiskt är. (Hujedamig) Mvh
Dagbok
av
K*
Läst 327 gånger och applåderad av 16 personer Publicerad 2008-09-10 01:44
|
K* |