Så står jag så inför dig,
Med fjärilsvingar brända av eldstungor du inte visste att du använde,
sargad av uppoffringar du inte visste att jag gjorde.
Jag hoppas att du ska höra att min tystnad bara är ett sätt för rösten att bära
För jag minns hur du sa att du älskade mig
du sa det tre gånger på rad

Så nu är det min tur att skrika

JAG ÄLSKAR DIG JAG ÄLSKAR DIG JAG ÄLSKAR DIG

Istället viskar jag; rädd att du ska höra; för mina klyschor och plåsterord ser otillräckliga ut
- På en cancerknöl
Det tycker även jag

Men jag vill att du ska veta att jag vattnat asfalten för dig pappa.
Att jag försökt odla Momos tidsblommor att ge dig

Jag antog att sådana blommor växte ur asfalt, där allt är svart, tungt och hopplöst.
För all tid i världen och möjlighet att stanna den ville jag ge dig.

Dina händer är så stora,
När du fattar min hand
Och gjuter olja på vågorna
Dina kaffe- och pipkramar doftar av aldrig sagda löften

Men ibland skymtar jag din telefonröst
sprucken och liten
Sådana dagar vill jag viska:
”Pappa, det är okej. Du behöver inte nå ner till golvet,
för idag ska du rida på mina axlar”

Även då alla vet att man kommer resa sig så gör det ont att falla

Då vill jag lära dig att falla vackert,
För det handlar om att vilja och våga
Möta värmande blickar
I vilseledande kyla

Det handlar om att söka och skymta
De stärkande kramarna
I ett stormigt kaos

Det handlar om att hinna och höra
De hjälpande orden
I en hopplös tystnad
[Jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig]

Låt oss därför vända Vickes paraply rätt
Och dansa till tonerna av ett redan fallet regn
För även då sången har ett slut kan vi njuta musiken.
- Du och Jag och Mosse