1.

Tar en hastig promenad
genom gamla kvarter
bara för att se att tiden stått stilla

Mönstret är detsamma
inget förändrat sedan 1995
Det är bara några storlekar större

Och snälla någon,
ta mig någon annanstans
innan jag blir som dem
eller aldrig blir som dem
Jag kommer aldrig bli som dem
så därför önskar jag att genast tagas härifrån

Jag skulle testamentera alla mina käraste ägodelar
till dem, lämna över min tron och min krona
till den stackars sate som drog den kortaste stickan
Sedan skulle jag packa mina resväskor
lätta med luft
och bäras bort på varma uppåtvindar

Och aldrig skulle jag återvända,
aldrig, förrän de såg blodet i mina såriga händer
och törnekronan på mitt värkande huvud

Och när de bad mig om frälsning skulle jag svara
att det var deras blod, deras sår, deras törnekrona,
att de var välkomna att ta tillbaka dem
om de trodde att det skulle döva deras själsliga oro
Men endast en enda självständig tanke
skulle kunna visa dem vägen

Jag skulle förstås stanna en stund och be med dem,
en stackars sates bön om kärlek, mat och vatten
Sedan skulle jag gå, brutalt smärtsamt
som ett plåster som rycks bort från ännu oläkta sår
men snälla, nej, inte för att vara elak eller plåga er,
men jag behöver mina plåster själv,
ni har fått mig att förblöda.

2.

Återvänder till min lägenhet
den jag just vuxit ur
den med kylskåp och frys
och klart kranvatten renat från gift

- Var är ni mina hjältar?

Slår huvudet i dörröppningen och halkar på mattan

- Vilka vägar har ni valt,
tar ni rast när musklerna ömmar?

Begrundar de svartvita fotografierna,
redan blekta i solljuset

- Vad säger gryningsljuset er,
har natten slutat eller morgonen börjat?

Släpper blicken fri en stund,
det bultar i huvudet och värker i foten

- Visst tar ni er tid att andas djupt och tänka fritt?

Släcker lampan och drar igen dörren efter mig
ger mig sedan ut igen
sökandes efter det jag tappat,
det jag missat
och det som passerat alldeles för fort
sökandes en ny stad
med nya soluppgångar, nya stjärnklara nätter,
nya skogar, nytt ljus
Men Ni kommar alltid vara Mina Hjältar

3.

Du, min allra vackraste sten
allra dyrbaraste bokmärkesänglaleende förtrollande blomsteräng
min allra rödaste rubin och allra starkast lysande himlakropp
Jag saknar dina ord, ditt språk, din röst, ditt liv

Av alla de saker som vandrat gatan ned, svängt vänster
och försvunnit i folkmassan på den allra mest trafikerade leden
så saknar jag din värme, din självklarhet, ditt finnas till
Jag saknar dina hjärtslag i mitt bröst

Och det som plågar mig allra mest varenda dag
är allt omkring mig som inte är du,
är att den vackraste platsen på jorden,
den som jag alltid drömt om att få se,
är den som besöks tillsammans med dig

Du, min allra vackraste sten
allra dyrbaraste bokmärkesänglaleende förtrollande blomsteräng
min allra rödaste rubin och allra starkast lysande himlakropp
Jag saknar dina ord, ditt språk, din röst, ditt liv