Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
snarlik min min förra dikt i början


skuggdockorna

Fina skärvor av glas
Nej jag börjar om...

Oändligt vackra skärvor
tunna som ett sista andetag
glittrar som änglatårar vid mina fötter
Lägger sig på det hårda kalla golvet
...nu glittrar de inte mer

Ett våldsamt skrik.
Jag tappar luften för ett evighetslångt ögonblick

Det skriker igen
jag skymtar skuggdockor i ögonvrån
- Är det ni som skriker?

Det där gälla ljudet igen
Skär fina snitt i mina öron
svidande.

De pekar på mig. Skuggdockorna
de skrattar med stängda munnar

jag vill hålla för öronen
det går inte
det kommer så mycket blod ur dem

skuggdockorna åker med oanad kraft ner i golvet
- Vem gjorde det?
ännu mer änglatårar
jag står i ett hav av änglatårar

skrattet dröjer sig kvar och jag känner hur de pekar
de hånar mig
tills skuggskratten dör ut

Iiiiih!
Det är någon som skriker!
vart kommer det ifrån?
Jag måste rädda någon
jag måste fram...

mina fötter lämnar blodspår i änglatårarna
jag bryr mig inte, måste rädda det kallagällaskriket

Det blir tyst. en djävulens tystnad.
Mina lungor fylls med giftig luft
Luften tar sats och nu hör jag
...det är jag som skriker
men jag kan inte rädda mig själv.




Fri vers av Canadien
Läst 506 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-09-14 12:10



Bookmark and Share


  kissmequick
kanske så..
sist man letar är
inom en själv
och den upptäckten
gör ont..
värre,
men ändå,
om nån kan rädda
en själv..
så är det nog just
den insikten

man kommer sig
själv så mycket närmre,
tackar därför för dikten
för den hjälper inte
bara dig (tror jag) utan även mig..
2009-01-11

  Larz Gustafsson VIP
Gävle är fullt av dessa skuggdockor.
Men skuggor är allt de är.
Ekon.
"Every sentence in your head someone else has said" (The Who)
2008-09-14
  > Nästa text
< Föregående

Canadien
Canadien