Fina skärvor av glas
Nej jag börjar om...

Oändligt vackra skärvor
tunna som ett sista andetag
glittrar som änglatårar vid mina fötter
Lägger sig på det hårda kalla golvet
...nu glittrar de inte mer

Ett våldsamt skrik.
Jag tappar luften för ett evighetslångt ögonblick

Det skriker igen
jag skymtar skuggdockor i ögonvrån
- Är det ni som skriker?

Det där gälla ljudet igen
Skär fina snitt i mina öron
svidande.

De pekar på mig. Skuggdockorna
de skrattar med stängda munnar

jag vill hålla för öronen
det går inte
det kommer så mycket blod ur dem

skuggdockorna åker med oanad kraft ner i golvet
- Vem gjorde det?
ännu mer änglatårar
jag står i ett hav av änglatårar

skrattet dröjer sig kvar och jag känner hur de pekar
de hånar mig
tills skuggskratten dör ut

Iiiiih!
Det är någon som skriker!
vart kommer det ifrån?
Jag måste rädda någon
jag måste fram...

mina fötter lämnar blodspår i änglatårarna
jag bryr mig inte, måste rädda det kallagällaskriket

Det blir tyst. en djävulens tystnad.
Mina lungor fylls med giftig luft
Luften tar sats och nu hör jag
...det är jag som skriker
men jag kan inte rädda mig själv.