Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hösten har ett särskilt ljus







Hösten
har ett
särskilt ljus

vemodet leker
tafatt

i det glesnande
lövverket

den sista rosen
har böjt
sitt huvud

vildgässens lockrop
ekar ödsligt

medan dagen klarnar
mot kvällen

och gränserna
sprängs till rymd


















Fri vers av Michaela Dutius
Läst 432 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2008-09-16 20:58



Bookmark and Share

  devilsangel
En ljuvlig höst dikt där allt ingår, lövverk, vemod...

Sista raden helt underbar!
2008-09-17

  Annette Andersson
En vackeroch fin beskrivning av höstens nalkande. jag känner den klara kyliga hösluften, hör fåglarna och känner naturens dofter. Mmm, underbart!
Men jag håller med tidigare kommentar - de två sista raderna passar inte riktigt in i den annars så underbara natur-dikten...
2008-09-17

    eva m h
Vacker och vemodig höstbetraktelse!
2008-09-16

  Ewa-Britt Nilson VIP
Ja när naturen stängs
då liksom det växande
förvrängs, skuggorna
förlängs, och vi, som
naturen går tidigare
till sängs! Fint skrivet!
2008-09-16

  Fredrik Stillesjö
Hej Michaela!

"Och gränserna sprängs till rymd" minnesvärd strof i mycket vacker dikt... Hälsar vännen fredrik
2008-09-16

  Bibbi VIP
Vemodsvacker som hösten ju är, tycker jag.
Bokmärke.
2008-09-16

    tapetklister
konstigt att ingen kommenterat denna före mig. den rymmer hösten i sin hand på något sätt, ljuset, vemodet, gässen och rosen som böjt sitt huvud. mmm, fint!
däremot är jag tveksam till de sista två raderna, de komplicerar dikten (för mig) på ett sätt som jag tycker ställer sig i vägen för övriga dikten som är klar och tydlig, och jag ser ingen anledning att krångla till den i slutet. för min del skulle den gärna få sluta efter att daggen klarnat mot kvällen.
/johanna
2008-09-16
  > Nästa text
< Föregående

Michaela Dutius
Michaela Dutius