John Blund vägrar envist att infinna sig, hånler från ett mörkt hörn men vägrar närma sig vägrar ge mig sömnen jag så desperat behöver

Spöken från förr dansar längs väggarna, viskar tyst så att bara jag hör att det aldrig försvinner

Att det ska jaga mig om nätterna i evighet

att välbefinnande är för andra men inte för mig
att sinnesro är något man hör om men sällan ser
att då är nu och nu är illa

Tappat räkningen på varven jag snurrat under täcket

Av alla nätter blev det här en sömnlös helt utan egentlig orsak

Som en trots mot måstet stiger jag upp som en trots mot spöken och som en trots mot natten

Jag vägrar väcka honom med min gråt

därför klev jag upp

försöker rensa tankarna från det onda
försöker framkalla glada minnen sudda ut de svåra

ser hjälplöst upp mot himmelen som snart spricker upp i ljus

av alla nätter blev det här en svår