Det är när man tager ut ögonen
som man får en möjlighet att se sig själv.
Nästan som att blunda
för att kunna se.

Det krävs varken artificiellt eller naturligt ljus
för att kunna beskåda
det minne och den värld
som befinner sig där inne.
Det som är sammankopplat
med varenda nerv.

En påminnelse om ett någonting
får varje liten tråd
att reagera.
Märkbart eller omärkbart,
det gör detsamma.
Det sätter spår likväl.

Som när naturen brinner,
trots Kylans kraftiga andetag.