Orden beskriver omöjligen helt korrekt,
men ibland kommer de närmare
än huden vi är inslagna i.
Vi har ögon som hindrar oss
från att se helheten i vitögat.

Och alla ögon ser olika:
ibland på grund av kartan,
nej, ritningen som är vi
ibland på grund av andras ord,
(uttryckta som outtalade)
eller kanske färgerna.

Vi lämnar spår av steg,
i tron att det är något annat
- att vi blott tillfälligt bor
i en bristfällig byggnad
som är kroppen
och kroppen är inte vi

Men det är som det är
och en gång var det i en annan form
och en gång kommer det bli jord, stoft
av förgångna tiders tecken.

Och det är underligt att jag
inte förvandlas till en fjäder
om vi nu är det vi gör

En tunn bit som lossnat
från en större enhet
kittlar dig på känsliga platser
och fly(ge)r bort
lika lättvindigt som den anlänt

Ett behov av vind och våg
grundsplanen för denna mekanism
Det är ingen svaghet,
snarare en illvillig styrka
- en destruktiv lockelse,
en fågels flykt ur känslohav.