Vad är det i honom som mina sinnen
får mig att känna impulsen, ända ut
i fingertopparna?
Denna känsla för något förbjudet,
det som uppenbart är någon annans
får mig att blunda, undra och
förundras över människans krafter.

Det är lustigt hur vi påverkar varandra.

Varför denna tilldragning till Den Äldre?
Är det friheten i att det ej är något
tvunget, inget bundet
blott spontanitetens underliga stunder
som rubbar själen en aning
och sänder ut en mörklila aura?

Utan förpliktelse.
I stundens hetta försvinner dimman,
allt blir rött, som blodet
- ordet.
Det ordlösa
uttalat i blicken, i gesten

Som en vampyrs förförande ögon
som får dig att bli rädd
för dig själv
när du inser att du inte kan
kontrollera det.