Vatten är hennes öga. Den pålitligaste av speglar. Hennes element. Hon är vatten. I olika former förekommer hon: som en bäck, en sjö, en älv, som regn, ja - till och med som molnen, och dimman. Hon är Källan. Ibland är hon en härlig vidunderlig storm. Helst av allt, dock - i flytande form. Mystiskt flytande, ovanpå alltet, likväl närvarande, alldeles konkret. Aldrig lögnaktig. Icke mer. Dock förvirrande, som färgen turkos. Det är inget hon fömår ändra, ty det ligger i hennes natur. Icke vill hon leka luft, leka jord, leka eld. Vatten är hennes öga, hennes element. Det sker att hon bedrar sig själv - hon finner sig i det. Som en pöl. Aldrig att hon är konstruerad, som en fontän. Hennes önskan är att vi ska få flyta i land, om det är det vi behagar. Hon bidrar med vågor, så länge som de är önskade. En dag skall alla hennes beståndsdelar bilda ett enda gränslöst hav. En dag skall hon fly bortom horisonten.