Fy fan så kallt det är redan. Jag fryser och huttrar hela dagarna och ändå är det bara september. Hur ska jag stå ut hela långa vintern? Var går gränsen för alkoholism egentligen? Är det när man inte bara kan dricka ett glas utan måste dricka tills det tar slut, eller är det när man måste dricka varje dag? Eller när man bara känner sig kreativ när man druckit lite? Kanske är gränsen nådd när man inte har kontroll längre? Snart börjar min grekiska kurs igen. Jag längtar inte längre. Jag skulle hellre vilja åka till Grekland och lära mig språket där. Jag vet inte hur jag ska få tid eller ork att hänga med den här terminen. Det är så mycket annat jag vill göra. I våras var jag ambitiös. Varje mening jag sa på svenska tänkte jag på grekiska. Nej, jag är inte bra på grekiska, därför tänkte jag bara enkla saker i våras. Såsom ”Vad är klockan Kan jag få beställa? Kan jag få betala? En katt, en hund. Min katt bor på balkongen. Var ligger affären” Det var inte bra för min kreativitet att tänka sådana enkla tankar. Men så fick jag dåligt blodvärde också. 107, det är ju inget att komma med. Nej, det hade varit enklare att åka till Grekland och prata. Fast jag var ju till England och fick känna på hur det var att inte kunna språket ordentligt. Man sa bara det man behövde. Sedan glömde jag bort vad det hette på svenska, till slut pratade jag inte något språk. Ginger, vad är det på svenska till exempel?
Vet inte hur jag ska göra nu, behöver lite mer tid varje dag för att hinna med allt. Någon som har lust att låna mig lite tid? Eller kanske skänka mig några timmar varje dag? Fasen, man måste ju jobba också, och vara lite social. Inte kan man säga till den som älskar en att; Nej jag kan inte träffa dig nu för jag ska äta havregrynsgröt med sylt och grekisk yoghurt. Nej, det går inte. Då har man ju bränt något liksom, antar jag. Chanser. Chanser till något mer. Mer av vaddå? Och vill jag ha det? Vet inte, jag nöjer mig just nu med det lilla. Men är jag otrevlig får jag nog inte ens det. Men jag längtar oftare efter havregrynsgröt med sylt och grekisk yoghurt än efter min älskade. Vet inte varför. Kanske är jag mer säker på att jag har min älskade än havregrynsgröten?
Jag vet vad jag vill, men inte hur jag ska nå det. Det är så mycket annat jag måste göra som tar dyrbar tid för mig. Jobbet till exempel. Jag skulle vilja sjukskriva mig i morgon och tillbringa hela dagen med mig själv. Men så kan man ju inte göra. Dessutom räknar ju min älskade med att vi ska träffas. Min dotter och jag har i alla fall startat en tävling. Under november månad ska vi var och en för sig skriva en roman på 50 000 ord. Det ser jag fram emot.
Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka duscha mig varm. Sedan ska jag lägga mig och fundera på vart gränsen går. Förhoppningsvis vaknar jag i tid i morgon. Jag önskar att jag var någon annan. Nej, det var fel. Jag önskar att jag var jag, men att jag hade ett annat liv, typ.