När jag var liten med
duggregnet springande
över taken hade jag
växtvärk om nätterna.


liksom,

it ain't me babe, när jag
vrider mig bak och
fram, sprängs i små
omöjliga bitar över
kaklen. packar väskor,
klappar katten.
kliver ut mot
septembernatten.
det vilade en
alldeles för intensiv
höst i dina tapeter
och jag har aldrig gillat
andrahandslägenheter,

birdiebird,

det är alldeles för lätt
att släppa taget då.
bara lämna fönster öppna
tre centimeter, lite till,
så att du kan höra fåglar
fly vinter genom dimma.
nollfemfyrtiosju.

växtvärk.



Glödlampor kastar
stjärnfall mot min
diskbänk. september
har begravt sig i
min säng bland
nyinköpta lakan,
stela som min
morfars händer.
det,
det var ju Du
som skulle ligga där.



När jag var liten med
duggregnet springande
över taken hade jag
växtvärk om nätterna.

I samma sekund och
sommar med john blund
som det det växte upp en
ek på fönsterblecket våningen
över mig som smakade
blyerts. blev fel.
aldrig riktigt hel.

det var ju du som skulle ligga där.



det var ju du du Du.