Vore Det Inte För Det Som Kallas Kärlek Skulle Det Inte Ske Ondska.

Allting "In The Name Of Love".

Vore Det Inte För Kärlek Skulle Ingenting Såra, Oroa Eller Göra Ont.

Vore Det Inte För Kärlek Skulle Tragedier Inte Äga Rum.

Ett blodrött moln svepte sig över byn, och till och med de icke-religiösa människorna bad till Gud att snälla få vakna ur det de så innerligt hade hoppats varit en ond dröm. Sirener dåsandes långt bort, men ändå så nära, för obegripligt nära.. För det var dessvärre alldeles för sant ..

Vore det inte för Kärlek hade man kunnat ryckt på axlarna, kanske känt en gnutta empati, och sedan släppt det.

Vore det inte för Kärlek hade man kanske valt att stängt av helt, varit immun mot ondska överlag.

Vore det inte för Kärlek kanske man vore ond själv.

Molnet sveper vidare över byn och förgiftar syret som människorna andas in. Överallt hörs hjärtskärande skrik, frigjorda tårar och snyftningar, strypt glädje. Öppen sorg, öppet sår.  Desperation och vit flagga, orkeslös för evigt. Inuti död.

Vore det inte för Kärlek vore man ensam och övergiven, se livet i svarta nyanser och gråa toner.

Vore det inte för Kärlek skulle man vara likgiltig, iskall inombords och föraktande mot livet och världen.

Vore det inte för Kärlek skulle man vara förtvivlad och rådlös.

Till slut svepte molnet förbi.. Det började ljusna i byn, och i människorna. Man fann hopp om bättre tider. Demoner byttes ut mot små änglar, hjärtan började sakteligen och blygt slå igen.
Ögon öppnades, luften blev åter ren och de första andetagen vågade äntligen tas.
Livet kröp sakta men säkert fram igen. Leenden vaknade, glädjen och meningen med allt blev plötsligt självklara igen. Lugnet spreds och lade sig över allt, till slut..

Vore det inte för Kärleken hade man aldrig velat vakna upp. Vore det inte för Kärlek hade man troligtvis gett upp.

Vore det inte för Kärlek hade allt hopp varit borta,

För så länge man andas, så hoppas man