Också satt du där på köksbordet
som om inga år hade gått
sedan vår förintelse
vi var hetare än juli
och jag ser i dina ögon att du minns allt
hur du tog mig till jorden en gång
till all lava och sjö
Låt mig tala genom din aura
igen
Vi blickar under lugg
och inser

Jag vill kyssa din kyskhet
för jag vet att din tunga är som kryddor
kväver mig sakta
behagligt
så att alla mina glasväggar
blir till monstruösa ord

biter mig i läppen
lyssnar efter dina celler
de kallade på mig
en gång
då jag gillade dig mest
utan kläder
sårbar
öppen
kluven
som dina ögon
söker sig över parkettgolvet
nu är det bara två steg kvar
och dina läppar
är inte mount everest längre

dom är mina