Med dig vid min sida
I skyttegravens påtvingade tystnad
Under den bleka kaptenen
klädd i sitt eget spott och blod

Ihoptvinnade ligger vi
av smältande hud
förenade
i en slags underlig fläta
som tycks vara obeskrivbar
för alla utom oss tre.

Där i skuggan av mitt forna jag
ligger jag
med dig vid min sida
och mitt förflutna runtomkring

Och precis innan du långsamt trasslar dig ut och reser dig för att lämna mig för alltid
sätter du dina läppar tätt intill mitt öra
och viskar med tröstande stämma att det som inte dödar härdar.

Jag ligger där helt tömd och allt jag kan förmå mig att svara är att även det som härdar kommer döda.
För det kommer döda allt det där som egentligen hade någon betydelse, alla känslor och alla spår av dig inuti.