jag smyger utanför era hörn
av välvilligt förfalskad trygghet
utan att försöka väcka

bara lyssnande på dess klang
och vad som skär sig
mellan leenden, sorg, ord

liksom ingen kastar in sten
i min smäckra bubbla av glas

försökte ni sprang jag långt

blåste mig en ny

i betongglas