Från den snurrande vinylskivan strömmar
toner från Cornelis vokabulära terapi
och de solblekta gardinerna dansar stillsamt
i den svala havsbrisen

kyrkklockorna har tystnat
och än en gång skuldbelagt
miljontals år av evolution
och i vattenbrynet vaskar den gråhåriga 60- tals
rebellen efter guldkorn från en förlorad revolution
och havets horisont har för mig alltid mig utgjort en utväg, ett alternativ

enfalden breder ut sig och
Sverigedemokraterna skördar nya framgångar
medan 30 Konsumbanankäkande Kosovoalbaner
ankrar sin vattenfyllda eka i tillvarons vass

de politiska paradorden brinner
och ärligt talat så har jag aldrig funnit frid
i kollektivtrafikens exakta färdrutter eller
i socialdemokratins toxida massa

på den öppna spisen bredvid modellskeppet
står en smält plasttomte och blickar österut
och jag funderar på om man inte kommer
närmare sanningens nirvana ju längre österut man reser

antar att det inte handlar om revolution och konflikt
eller om bekräftelsemani och engångsligg
utan om balans och symbios och
om att förena mål och resurser och jag tror
att all världens lidande har sitt ursprung
i avståndet mellan dröm och verklighet
och att all törst och hunger uppstår
i spänningsfältet mellan ideal och verklighet

i sängen slingrar klibbiga lakan
sig runt lämningar av vilsna kroppsvätskor

tänker sova nu men jag antar att havet och horisonten
finns kvar när jag vaknar