Om Asperger syndrom... Det blev inte annorlundaÅns blanka vatten ligger mjukt och inbjudande som en famn att dränka vemodet i. Festplatsen med det fula hånet grinar mot mig, med minnen jag skulle önskat att jag gått förbi - Min turkosa klänning nystruken av Mamma, mina skamligt vita ben, mina snubbliga fötter, trevande efter fäste någonstans. Alla klasskamraterna dansande omkring - Så självklart glada, skrattande och sjungande i en samstämd flock - Så enkelt det verkar för dem som har sina jag - Mitt försvann darrande automatiskt av ren skräck skapad av utanförskap - Inte för att någon behandlade mig så - Det var bara så det var - Mina repliker var fel, mitt sätt att vara var fel. Jag kunde inte tyda deras hemliga alfabet... så försvann jaget... jag ville tro att allt skulle ordna sig sedan, när jag blev stor. Men det blev aldrig så, fortfarande trevar jag efter rätt signaler att skicka och ta emot... fortfarande försvinner jag i ångestkramp inom.
Övriga genrer
av
Carola Zettergren
Läst 577 gånger och applåderad av 19 personer Publicerad 2008-10-01 15:13
|
Nästa text
Föregående Carola Zettergren
Senast publicerade
Snus Att döda en sorg Om en katt och en människa Bara vara människa Vem är du Mörkare nätter Tiga ihjäl Nej Se alla |