Plötsligt kände jag mej ikattagen där jag stod vid bänken i köket i stugan.

Tittade upp och utanför satt en fin katt svart med vit haklapp och vita tassar,
den bara tittade stint på mej med något bedjande i blicken.

Jag tänkte att den går nog sin väg snart men den satt kvar, den var givetvis hungrig. Hade en bit leverpastej som jag fixade till i småbitar, när jag gick ut försvann katten som blixten.
Jag ställde ner fatet och gick in, det tog en sekund så kom missen tillbaka
och den slukade allt på fatet i ett nafs.

Sedan gick jag ut och försökte få kontakt med missen, men den höll sej på säkert avstånd låg på en sten på andra sidan staketet och bara tittade på mej.
Min sambo ropade på mej morgonen därpå, kom du har främmande igen sa han. Nu var det en helsvart katt i samma storlek, jag pratade med katten genom fönstret.
Den här pratade med mej hela tiden, la huvudet på sned och jamade som bara den till svar. Hörde lång väg att han beklagade sej över att dom hade blivit övergivna. Hjääälp oss.....!

Det fixade sej så att en bonde också hade lagt märke till dessa två katter.
Det går inte att komma dom in på livet de är förvildade. Men de får kokt fisk och annat smått och gott som han ställer ut. Nu har de flyttat in i ladugården.

Slutet gott för dessa två små katter. Jag kunde flytta hem till lägenheten med gott hjärta.