Du får mig att känna så många känslor på en och samma gång så att allt blir ett enda stort nystan av känslotrådar som trasslas och skapar knutar svåra att få upp.
Ibland undrar jag vem jag egentligen är, eftersträvar jag så desperat att vara den jag vill verka i andras ögon att jag glömt bort vem jag verkligen är?
Har jag glömt vad som var viktigt för mig?
Tappat bort mig själv, blivit någon annan..
Någon som passar bättre in i bilden av helheten jag lever i, kanske passar jag inte alls?
Kanske är det inte meningen och kanske borde jag vandra nätterna igenom, ensam med tankarna för att försöka reda ut vad som egentligen är verkligt och vad som är dröm?

Kanske borde jag inte alls vara kvar här.