Ingen ser och hör mig, jag är en vilsen individ,
trots att flera står så nära, bara alldeles bredvid
jag är ju ibland med så många, fast ensam ändå,
det verkar som jag är den enda som ingen tar på allvar, som ingen lyssnar på

jag har ju försökt att få uppmärksamhet,
men hur dåligt jag än mår så är det bara jag som vet
bit för bit går allting sönder, inuti mig
jag är trasig och faller, kan ingen hjälpa mig

hur ska jag göra, så att alla börjar höra,
vad jag berättar om min ångest, som har tänkt förgöra
mig, jag går min väg, och jag saknar en förstående vän,
för vem kan annars hjälpa mig, att komma igen,

Gode Gud, hjälp mig och ge mig livskvalité igen,
jag vill ju komma tillbaka, till verkligheten.....
visa mig åt vilket håll jag ska vandra,
för att bli accepterad av Dig, och av alla andra …



© Ted Örnberg 2008