Det är så längesedan jag hörde ditt menade skratt,
dina pastellglada ögon, och din enorma kraft.
Den tiden som nu passerat förbi,
har sakta tagit bort det som kallades för "vi".
Det är inte längre kärlek det som vi har,
nu är de enda vi letar , frågor och svar.
Vi sa för mycket som sårade och sved,
orden och handlingarna , jag såg hur du led.
Förvirrad och skamsen, står jag nu här
och bär på den tyngden att du ej håller mig kär.