Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du smög sakta vägen bort


men alltid skulle du finnas för mig

jag visste aldrig att ett alltid

var så oändligt
kort.


kär, du talade om att du var kär

i mig.

och kärlek var så utbytbart för dig.



visst, jag saknar dig.

ej någon utbytbar förälskelse i alltiden


när du nu gick
- vart lägger jag min tagna kärlek?


försöker förargligt föra undan den men
- vart tog allt utrymme vägen?

stal du allt liv som var mitt?

du kom,
var min största främling,
förälskade oss båda

och
gav dig av.

känslan bor inom mig,
vars röst inte finns i mening.


någonstans, just nu, finns du.


medans jag galet, ägnar mina tankar till



nu och

sedan.


för någonstans
finns du.









Fri vers av Gravitation
Läst 424 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2008-10-07 22:43



Bookmark and Share


  miss angelique
Vad kan jag säga? Vackert skrivet om kärlek. Vad ska man göra av den? när den var så utbytbar och

ett alltid

var så oändligt
kort.
2008-10-12

    vide
"jag visste aldrig att ett alltid var så oändligt kort"...
Ja, just så känns det för den som trodde att det var mer allvar bakom kärleks- och löftesorden, än det visade sig vara...
Känner med dig....
2008-10-12

  Eaglemountains VIP
Vackert skrivet, om alltid som inte blev för alltid.....
2008-10-12

  Michaela Dutius
Mycket vacker!
2008-10-11
  > Nästa text
< Föregående

Gravitation
Gravitation