Lyssnar på Savina Yannatou. Hon är desterrada. Musiken är alltid utan hemland därför är alla musiker hemlösa, vi är världsarvet, vi är jordens öra och strupe. Vi har inget hem och inget land. Vi är alla kosmopoliter utan politiken för politiken har ingen kosmos.

Jag är aldrig ensam så länge jag har musiken. Jag är kungens dotter som ropar att vi bör stoppa kriget, som kastar sig utför stupen för att hennes sargade kropp ska tjäna som minne hur man bäst bekämpar våldet. Höj ditt svärd och du dödar dig själv. Vi kan inte bekämpa krig. Vi måste söka friden. Ett hem är ingen borg. Det är ett sinnestillstånd. Mamma ropar hem mig, från andra sidan vägen hör jag hennes kärlek, en vaggvisa från de jordlösa.