Och vi vandrar våra stigar
trampar på i vått och torrt
går förvägna genom livet
i de skapnader vi fått
stretar fram i jämmerdalen
kämpar på mot alla kvalen
för där hägrar Fadrens rike
bortom himlens bleka rand

där finns dagar av förtvivlan
ja de finns emellanåt
då vi misströsta och falla
under frestarens försåt
tar hans vällustiga gåvor
tar hans syndefulla håvor
och går fröjdiga i dansen
över villfarelsens strand

och vi vaknar och vi ångrar
och vi bönar och vi ber
lyfter ögat upp mot rymden
där vår Fader kikar ner
ack hans vrede så obändig
men hans välvilja oändlig
utan tvekan han oss sluta
i barmhärtighetens hand