dagar sköljer fingrarna genom bläck och torkat trä
och känslorna flyter ut likt små porlande bäckar
konstverken skapas i eggande former

där hålls orden varligt i en varm famn
slagit bo i kärlen skrikandes efter dårskapens föda
rötterna, väl förankrade i dåtidens stora passioner
de ber att få tvagas i tårar från en åldrande kvinna
men nu de ligger slumrande på ljummen is

inga starka känslor har över hjärtat kontroll
inga stormar flyger genom hud eller hår

likt ett liv på en flygande matta
vinden vaggar följsamt i mörkret 
tillsammans vi faller ned i höstens dvala

nätterna tar oss genom drömmarnas städer
där osaliga liv frodas i rasande takt
ansikten begravs i dödsbringande laviner
ty det är enbart ett nattens äventyr

ett känsloliv är stillastående
skribentens era ligger mjukt i sömnen
upplever för stunden
Harmoni