Har ändrat det lite nu efter Ullas påpekande...tror du har rätt...

Oktoberafton

Djupblå skymning
tänder diamanterna
i skyn

medan
nattens första
silvriga dimma
stiger från skogens
djup

viskande

hemligheter

Tungsinta mörka
granar
breder ut sina
skuggor

över stigen
där vi går

och det suckar
djupt

i skogen

Fri vers av Michaela Dutius
Läst 355 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2008-10-13 20:13

Skriv ut
Spara som PDF

Peppe11 Man går där, på sina stigar. Med sin hjärtevän om en slik finnes, eller med sig själv, eller med sin skapare. Alla lika goda vänner, men ingen som är värd mer beundran än han som gjort allt möjligt.. Och orden i dikten, de måste du plockat fram från nattens himmel, ty de lyser som stjärnor!! Kram P 2008-10-16

Jessica Ebbesson En fantastiskt vacker beskrivning av en oktoberafton. Slutraderna fastnar speciellt mycket 'och det suckar djupt i skogen' 2008-10-15

Johan Bergstjärna Tungsinne kan ju vara glatt! : ) En tyngre slags glädje i höstens vackra tid. 2008-10-13

anits Vackert och mycket stämmningsfullt 2008-10-13

© Birgitta Wäppling Här stämmer du höstens cittra och låter orden spela på dess strängar. Vackert. 2008-10-13

ej medlem längre Finstämd. Funderar bara på om texten skulle vinna på att ta bort "så tungt" det blir lite kaka på kaka när du redan talat om att grnarna är tungsinta. Vad tror du? 2008-10-13

ej medlem längre Wow, "oktoberafton" - ja-a precis på pricken! Jättesuverän, bokmärker! 2008-10-13

Kristina Wallbing Du är helt makalöst bra på att skapa stämmningar i dina dikter!! Denna är tung av skönhet, själ och känsla!! 2008-10-13

Ewa-Britt Nilson Ja vi som skogen pustar ut, hur skall vi annars nya skott skjuta ut... 2008-10-13

Bibbi Underbart ljuvligt mitt i allt det också tungsinta. Applåd. 2008-10-13

Lena K Nilsson Så vackra rader... 2008-10-13

tramp vacker , tänker på Winnerbäcks låt...lång väg hem. 2008-10-13