Jag vill inte vara fången, instängd i detta skal,
där allt är kaos, och ett virrvarr med helvetiska kval,
Jag måste kunna krossa detta hölje, och få komma ut,
och slippa dessa plågor , så att allt blir som förut.

Det gör så ont i min kropp, mitt hjärta bankar,
min hjärna sorterar bland tusende tankar,
jag känner mig yr, ska jag svimma snart?
Kunde jag bara komma ut, skulle allt bli så underbart.

Min ångest har tröttat ut mig, jag är så matt,
Det känns som en tyngd av oro , som någon på mig har satt,
Kallsvetten rinner, och koncentrationsförmågan är väck,
mina knän skakar, händerna darrar, men är ändå stel av skräck

Kan jag vakna ur denna mardröm, och komma ut,
så jag kan leva normalt igen , precis som jag gjorde förut,
Jag vill inte fortsätta att plågas av det som nu händer,
och detta är inget jag skulle önska min värsta fiender

Finns det ingen ljusning för mig, i denna mörka håla,
Där ondskan gripit tag i mig, hur mycket ska jag tåla,
Jag ser ingen ljusning, bara mörker, är allt slut?
Jag befinner mig i hopplöshet, varför kan jag inte komma ut

Det syns inte utanpå, det är inte många som tror på mig,
bara någon av mina närmaste, och min fina kompistjej,
Men jag vill ändå inte belasta de, som står mig så nära,,
Utan försöka bli av med den börda, som jag själv så länge fått bära.

Jag har ju bestämt mig, jag ska övervinna,
Denna plåga, mot den jag bot ska finna,
För en vacker dag, ska allt detta onda försvinna,
Jag kommer att bli stark, FÖR JAG SKA VINNA!




© Ted Örnberg 2008