ringarna under ögonen visar
samlade timmar av
tappad sömn

naglarna skriker åt mig
stressar

sårade knäskålar visar
typiskheten för
slag mot marken på asfalten med
höstlöv som inte dämpar

slitna tankar efter
varje steg
jag gnuggar ögonen
morgonen är för stark

hård hud på ena hälen visar
försök på ett
eller
flera
försök att
börja om på ett annat sätt
men jag tappar balansen
även på
den säkraste stol

jag har testat
som en instängd iller
jag har
stressat

jag har blivit rädd för att
må bra