Jag aborterar bort idealen
som förts in i min kropp med tvång.
Med slöa kökssaxar
klipper jag upp
snörningen till mina själsliga korsetter
och sätter eld på de passiva drömmar
som ni gav mig.
Jag är inget objekt
ingen tom vas
som kan fyllas med
en trögflytande rosa vätska
som rinner ut i alla porer
och fyller dem med underkastelse.

Jag tvättar bort alla mina masker nu
och låter alla falska leenden
ligga kvar inuti puderdosans skal.
Den tiden är över nu.
Jag tillåter inte längre
min livmoder att vara ett ankare.