Vi rörde oss över den isklädda lövbädden
och jag dolde
min olycka bakom rimfrostens kristaller,
min skam över att jag älskat dig villkorslöst.
Jag gick tätt bakom dig
och koncentrerade mig
på att förföra din skugga
men den följde svarslöst dina fötter.
Även jag hasade efter
i hopp om att fånga
en bit av den själ
som du lämnade i träden och marken.
En höst gav sig till vintern,
och en årsring i min ryggrad
dedikerades till dig.