Under månskärans likgiltiga anlete
på ett fält av döende rosor
där vaga dofter av förruttnelse
omfamnar mig, kväver mig,
betraktar jag den höjd
på vilken jag byggde min borg.
Belysningen i fönstren blinkar fortfarande
och jag inhalerar lustgas i mitt luftslott
i ett slutgiltigt försök att hålla det vid liv,
men den stjärnklara himlen krackelerar
under trycket av stadens ljusföroreningar.
Ängar blir till gator
slott till höghus
lycka till berusning
fantasi till verklighet.
Någon form av allmängiltighet
har penetrerat mitt skal
Jag står naken inför det faktum
att jag har drömt min egen existens.