träden sover stilla nu
trötta med förlorade blad
efter motvindars hårda framfart
gräset vissnade
i felblommad årstid
det kunde inte växa mer
under skuggors mörka täcke

solen väntar på oss
bakom de svartaste molnen
med sin överstridande värme
i väntan på sommaren
den smäktande sköna

men inte nu
vintern är ännu kall
i vårt bröst
isen har brytit ner
oss till underjordars köldgrader

vila min älskade
i mitt hjärtas trygghet
ge oss tiden att bli ett
utan trasigt

var aldrig rädd
att vända bort
i väntan på ljusets bemötande
befara aldrig
att någon annan tar ditt frö
som gror i mig
blott för dig

för den kärlek du är inom mig