Jag dök till botten av tusen hav
för att söka de skira snäckskal som dväljdes där,
men allt jag fann var asätande ålar
som girigt åt av min förutnande kropp.

I de mörka djupen
bar jag tyngden av havet på mina axlar
och drömde om ytan,
hur vackert det var andas.

Tiden gick och jag slutade drömma,
om luft, träd, och befrielse
ty jag glömde att det fanns en annan värld än denna.
Istället bar jag mina gälar som krigsskador,
med lika delar stolthet och skam.