Olika ord, ord som är som syre, ord du behöver för att andas.

Ord som en snara kring din hals, ord som separerar två sammanslingrade själar.

En alldeles särskild blåklint växte på en alldeles särskilt äng.

Rädsla för att kvävas av fel ord som förlamar och fryser världen.

Glädjen över att få ta del av syret rätt ord ger överspeglar rädslan och solljuset värmer ännu en dag.

Blåklinten föds och dör ensam men för att frodas och växa behöver den ängen.

Leva i symbios, vad vore blåklinten utan ängen och vad vore ängen utan blåklinten?

Aldrig en och samma men tillsammans en del av något stort.

Även om molnen rör sig snabbare än vanligt och stormen är på väg så lever blåklinten allra bäst mitt i bland det ute på sin äng.

En alldeles speciell blåklint väljer att troget stå kvar på sin äng oavsett om blåsten försöker rycka upp den med rötterna för blåklinten vet att utan ängen dör den och ängen blir aldrig sig lik.