skärvor av glas täcker täcker marken jag står på med mina barfotafötter
glas som spräcker min hud tills blodet flyter och blandas med skärvor

väntar på att mannen med gore texskor ska komma till min undsättning

svepa in mig i sin fjällrävenjacka och ta med mig hem

mannen som fanns som inte längre finns

stapplar längs vägen med blödande fötter och förbannar mig själv

jag valde att trampa i glaset jag bad honom gå

smärtan glöms och ersätts av en molande värk i hjärtat

allt jag vill är att få luta huvudet mot stickig skäggstubb

skäggstubb jag valde att avstå

fötterna fulla av skärvor som inte längre känns vandrar jag hem till min ensamhet

förbannar mig själv
jag lät honom gå