När hjärtats längtan är utvädrad,
när doften av rädsla ej längre känns,

ska inte sinnena dansa och glädjen stå högt i tak då?


Var det kanske inte rädslans bittra aromer som fyllde själen,
kanske förirrade förtroligheten mot fel horisont.

Vad är det då som hindrar lugnet och beslöjar livets solsken?