Jag var en dömare, nu vill jag bara vakna.
Ta bort den drog som får vardagen att bli grå.
Fyll ett liv med dans.

Jag tror inte på hoppet,
men vad är kvar av min mänsklighet?

Jag andas tungt, förgiftad av din tankegång
du var så vacker, när blev vår saga blind?

Jag famlar in i på vägar av mystik,
när försvann din hand av trygghet?

och om jag blundar riktigt hårt
kan jag då känna dina ord som leker sig
fram genom döv hörselgång?

Och allt jag ville var att se dig här i natt
och allt jag ville var att ha dig här
o alt jag ville vara att få din hand

Önska, önska mer önska mycket.
förbluffande, egoist, du vill för mycket
en känsla av hunger, av ömhet.
När det ena du har är dig själv.