Du lämnar mig i skräck
jag hatar dig för det
jag hatar mig för det

hatet går inte att leva

Hur ska jag då överleva
och hur ska jag leva

kan skräcken leva här bredvid
färdig att använda

kan jag försonas
med att jag vissa dagar
inte äger mitt liv

Märkligt ändå
att du som är tomhetens
fulla skepnad
kan jag andas om försoning

när jag vardagens
små tomburkar
har så svårt att förlåta

Ser jag ens tomrummet
hos mig själv?