När livet vill säga något
viskar det först,
höjer rösten lite grann,
ropar sedan,
och när jag inte stannar
och lyssnar
skriker det.
Hör jag ändå inte
tvingar mig kroppen
att stanna upp,
känna, lyssna, vara

Springa ifrån
mig själv
när det gör ont
i själen
Så många gånger
jag gjort det
Så många av oss
gör likadant

Stressar
för att undvika
smärtan
och så missar vi
livets röst
som säger lugnt:

Andas, bara var!
Ett andetag i sänder
tills du är hemma
hos dig själv
igen
tills du vilar
i kärleken