På något sätt finner jag alltid mig själv vara
flickan med svavelstickorna
tändandes för många olagliga ljus
i mörka timmar
vandrandes omkring på midnattsgatorna
besegrade av frost
bara för att gå sönder över skör is

Men jag dog aldrig


Det är som om regnet tvättat bort smutset från våra ansikten
jorden under våra nagkar
mörkret i vår blick


Nu ska jag krossa ditt hjärta
min hand äger det äntligen
just därför
nå mig aldrig



din pulserande bok sade allt


jag begär ordet



I salarna ligger elever medans han visar hur man räddar ett liv
hur man andas åt någon
hur man sätter igång ett hjärta
rädda mig
rädda mig
rädda MIG
tänker vi alla



Du kapade min livlina
vi kommer överleva ändå


Följ alla mina meridianer, kyss dom från huvuv till tå
det är som om varenda cell i min kropp kommer ihåg känslan
kopierat



Det var för många kläder mellan oss
jag ville vara utan

dina händer runt min midja
skrattade ut att du inte täntke utnyttja tillfället
jag log - du är ju trots allt en gentleman






Du har gett mig hudhunger