När jag såg Dig första gången,
var Du som den vackraste ros,
jag hade ju tidigare träffat så mången,
men alla hade hittills, flugit sin kos

Du var så kärleksfull och omsorgsfull,
Och vi flätades samman, och blev ett par
Jag var så lycklig, för DIN och min skull
Men glädjen tog slut, den fick jag inte ha kvar…

För likt rosen hade DU taggar både här och där,
och ibland blev DU, likt dess stängel och blad, alldeles grön - av avund,
DU var stingslig och svartsjuk, det blev kärleksmisär
Jag fick heller aldrig gå ut, och hamnade i ångestens avgrund

Det räckte med att Du kom in och skällde,
För att utlösa den panik och olust jag kände,
Så även jag fick taggar, och mot DIG mig ställde
Men Du brydde DIG inte, och på klacken DIN vände

Vad skulle jag göra, för att locka DIG,
Ut ur mitt liv, då skulle oron försvinna
Sen skulle jag även ”locka” dörren efter DIG
Och byta lås, bli fri från DIG, Du hemska kvinna

För jag ville ju allting skulle bli som förr
Då jag var en person, så glad och yster,
Jag började grubbla, men då ringde det på vår dörr,
Och där stod en annan taggig tjej, Din ärade tvillingsyster

Hon var lika ond i sinnet som Du,
Det hade jag märkt för länge sedan
Enda skillnaden var, att DU var min fru,
Annars var Ni lika på pricken, och redan…..

…..i dörröppningen så började även hon att gnälla,
Och trycka ner mig, djupt i mina skor
Även Du stämde in, och likt hunden började DU skälla,
Då KÄNDE jag att någonting ILSKET genom kroppen min for

Jag öppnade dörren på ett hundradels ögonblick,
Min självkänsla kom som blixten, nu blev jag SÅ ARG!!!
Och tittade på Er båda med en den mest fasansfulla blick,
För nu var jag RASANDE som en sårad varg

UT! UT! Skrek jag till ER BÅDA, NI som plågat mig så…
….genom dessa år, och NI såg min grymma och menande blick
och hörde min stämma, som sa, GÅ UT! GÅ UT! GÅ!
Och Ni båda försvann genast UT, på ett ögonblick!

De förstod att jag menade allvar, och lämnade huset,
Och sen flög dessa häxor till ny adress…..
Sen stod jag och andades in det lyckliga ruset,
Jag var så upprymd, fri från ångest och stress…..


* * * * *

”Kärlekssagan” tog slut, nu sitter jag i min soffa och myser,
Fri från ångestens alla bojor, från ett outhärdligt liv
NU har kärlekslågan för evigt slocknat, och jag fryser
Men jag har bestämt mig för att leva ……. UNGKARLSLIV !




© Ted Örnberg 2008