Jag drog rakbladet mot min arm, blodet började rinna och min arm blev alldeles varm. Sedan så skar jag mig i hopp om en paus i min armled, det blev ganska djupt, men gud vad de sved. Efter de så satt jag där i min ensamhet för mig själv med ögon fyllda av tårar, med blodet som rann, och han i mina tankar som tvinga mig, han sa elaka men även saker som för mig sårar. Han är den jag hör och ser, han är den som håller mig vaken och skriker, han blir inte nöjd förens jag gjort som han vill. Då blir han lugn en stund, skrattar och ler. Jag önska jag kunde lita på någon, någon som tror mig så jag också kan få känna mig fri, vill inget annat än bort från honom! Få känna lycka som alla andra, som ni. Vill bli frisk och få den styrka så jag kan styra över mitt eget liv, helt fritt! jag vill kunna skratta, leka, va barn igen! Jag vill ha ett liv, som jag ska kunna kalla mitt.