Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Satt inne på institution, sluten! Ensamt var de men jag kämpa. Tack vare att jag aldrig lät mig tappa mitt hopp


De lilla ljus, hopp!

Jag går fram och tillbaka
Klumpen i magen
Tankar som åker runt som i en karusell
Och väntar
Väntar på rättegångens beslut
Jag hoppas de blir bra
Att dom lyssna på mig
Att jag äntligen kommer ut
Få höra fågel kvitter och vacker sång
Havet som vackert glittrar
Och på kvällen sedan se en gudomlig solnedgång
Hoppas på att jag igen ska få umgås med alla som jag håller kär
Va lycklig
Känna frid
Att äntligen få slippa något likt det här
Har redan varit med om mycket och de känns som jag ej orkar mer
Mår så dåligt
Allt är så mörkt
Men fastän allt detta mörker så har jag ett litet ljus kvar
Som jag fortfarande ser
Det lilla ljus som är kvar kallas för mig hopp
Det gör mig stark även fast mycket mig sårar
Det ger mig styrka
Det är någonting som jag vet aldrig kommer att lämna min kropp




Fri vers av missaarras
Läst 301 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-10-22 11:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

missaarras