Det bör finnas ett slags mönster i allt.

En klar ritning över hur bitarna bör sättas ihop för att fastna för alltid i ett perfekt livsmönster.

Även ett tusenbitarspussel har en framsida som visar hur den färdiga bilden kommer att se ut.

Som gör att man kan kika på den ibland för att se om man sätter bitarna fel, om man rentav bryter sönder ett hörn om man försöker pressa in fel motiv bredvid varandra.

En genväg kring omvägen.

En klar genväg, en snabbtur rakt igenom tills man når slutet vore att kasta bort ett värdefullt liv
men kanske en slags visning, en hint av att man rör sig åt rätt håll.

Kanske är just sökandet livet i sig självt, att utan sökandet, bakslagen av trasiga hörn och frustrationen över bitarna som alla liknar varandra är nyckeln?
Mönstret.

Att....
Det kanske inte finns någon genväg kring omvägen..
Kanske ingen klar bild på förhand bestämd.

Kanske blir aldrig pusslet klart, kanske är själva pusslandet, sökandet efter bilden meningen med livet?