Som skör spets
gulnad av tiden
ser jag ditt ansikte
i lampans sken.

Allt annat i rummet
ligger i dunkel



"Man ser bäst i mörker
när tanken söker
en svunnen tid
och en kärlek som låtit sig sövas
av tiden och åren

Min längtan ska leda mig
bakåt
genom åren

då kärleken
andades i mina rum

leta stigarna vi gick

Oceanen har ett fastställt djup
men mina tårars källa
saknar botten

och ändå
står han där så plötsligt
i mitt dunkel och lyser
i förklarad glans

våra möten bortom liv och död
har bara kärleken som orsak

sorgens saknad kan inget trösta
förutom sorgen själv
och den man sörjer

så låt lampan vara
och lämna oss ifred

stör inte kärleken....."