Här sitter jag i nattens krumpna famn
och gnuggar mina tankar mot varann
ser månefursten stirra stor och stum
hit in i mina dunkla tysta rum

så kommer jag att grubbla över livet
på alla ljuva drömmar som förrann
och gråter lite torrt och övergivet
som dystra tanter hågas till ibland

säg månefurste gråter Du nån gång
och gruvar dig för alltingets misär
och känner att din skjorta är för trång
då vet du hur jag känner ungefär

Här sitter jag i nattens krumpna famn
och pratar med en rundel ovandär
jo sådan dårskap vet man hur den är
har fallenhet att bliva temporär

så lika bra att söka sömnens ro
för annars vet man inte vart det bär
men först en liten dragnagel till tröst
gör underverk i veka kvinnobröst



Bs-08