|
|
Orsak och verkan
på sidan två i anteckningsblocket står det: jag ska aldrig älska sedan står där inget mer för än i slutet, på någon av de sista sidorna: alltid denna mur, jag förväntar mig en bristning, en glipa och lite längre ner: granithelvete ett ark, ungefär i mitten, är utrivet om jag tar en blyertspenna och suddar försiktigt på pappret bakom kan jag se vad där står: jag såg dig aldrig gråta, jag hörde dig inte ens där i mörkret, i källaren, så tätt intill, förlåt det är ett rutat block, handstilen är spretig, jag tror inte den är min
Fri vers
av
katt.inc
Läst 908 gånger
och
applåderad av 25 personer
Publicerad 2008-10-27 11:24
|
|
|
lodjuret/seglare
Jag är i chock och det kommer att dröja till det att jag hämtar mig från läsningen av texten.
2014-02-13
|
|
|
|
wilja
denna fantastiska text splittrar ögonblicket och det förflutna samtidigt. du har sammanställt de delarna på ett perfekt sätt genom det kursiverade och ickekurs.
jag har läst den ett antal gånger nu och den ger verkligen avtryck. som om du lagt ett karbonpapper inuti en och skrivit.
2008-11-10
|
|
|
|
Bodil Sandberg
En jättespännande text..stämningsfull sådär liksom..hur du framkallar stunden..bilden utförandet..djuplodandet..och jag kommer att tänka på hur syrran min ringde igår och berättade att hon hittat en bunt kollegieblock i sitt källarförråd..någon nyinflyttad..kanske..som kastat in..ja hon hade inget där själv..så dörren var inte låst..där stod så mycket hemskt sa hon..dagboksanteckningar...ur de mest suicidala..men det gör det ju inte här då..i ditt anteckningsblock ...men jag kom bara att tänka på det - som sagt skriver du som alltid spännande och jättebra!!
2008-11-09
|
|
|
|
Nina Ahlzén
ryser gör jag av dina rader-det är sorg i mig. De kursiverade cementerar känslan, tack.
2008-11-05
|
|
|
|
Carola Zettergren
Oj en text som väcker mycket funderingar...mycket snyggt skrivet!
2008-11-02
|
|
|
|
mayhem and order
Kan bara applådera, faktiskt för det här är en sådan där som du gör ibland som inte går att kommentera. Det är sagt och kvar lämnas man i en säregen känsla.
Tack!
2008-11-02
|
|
|
|
ej medlem längre
Ett anteckningsblock, anteckningar
ditskrivna av någon, någongång,
din text för mina tankar till mina
otaliga anteckningsböcker genom åren,
som jag haft med mig, och vad det
står i dem, nerklottrade tankar och
små dikter som andra än jag själv
antagligen inte varken kan tyda
eller förstå, din text här, sätter igång
mina tankar, det kursiva är som små
anteckningar, små dikter i sig,
skilda från varandra, men ändå inte
2008-11-01
|
|
|
|
Lena Renman
Vad kan man säga om dessa ord du förmeldar , om svårigheten att få kontakt, på alla sätt. Jag använder Cohens ord
" Det finns en spricka i allting, det är där, ljuset kommer in!
Väl rodat av dig
lena
2008-11-01
|
|
|
|
Anna Frölander
Jag har läst den här några gånger nu, kan inte riktigt slita mig loss, det finns nåt här som verkligen suger tag, som vevar runt i mitt huvud. Jag är starkt påverkad av mitt teaterarbete just nu men jag vill ändå påstå att detta ligger nära allt som ligger samlat där. . . Tycker mycket om enkelheten, den ärlighet som texten utstrålar. Tack!
2008-10-29
|
|
|
|
Elin Katten Lo
Den här berör mig på något konstigt sätt. Tror att det är någon form av igenkänning, men jag ska inte utveckla det resonemanget. Du lyckas i dina texter fånga in så många olika spann av känslor, det lilla barnet bland annat. Det är vad jag ser, någonstanns. Och så den där konstiga känslan av saker som gått en förbi, men som man aldrig riktigt reflekterat över. Jag vet inte och ska inte heller sväva ut. Elin gillar. Det kanske räcker så.
2008-10-29
|
|
|
|
Per Teofilusson
denna klyvnad, en slags skräck, livet så ryckvis, bortryckt, framställd. Vem var jag? Vad blev jag? Detta nogranna nästan prydliga forskande, som ram, kontrasterar, till ett upphittat tappat. Till ett förlorat funnet. Bortrunna är vi, framvällda är vi. Om glipornas plötsliga öppningar mellan stygnen. En dikt som får mig att känna och tänka och minnas.
2008-10-27
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
du skriver om ett block med rutiga ark, där jag föreställer mig dessa små blåkantade kvadrater som en räcka nu;n utmed en tidsaxel, en del av dessa geometriska figurer är redan färglagda, dels som bestämt anlagda bläckplumpar, dels mer nyansrikt tecknade, jag tänker mig dem som schematiskt formade komunikationssignaler (typ morse), och att ytorna mellan dessa vid en snabb scanning synes oifyllda, tomma, men med en inre värmekälla som ledljus, värms försiktigt arkets vita partier upp underifrån, och en dold skrift träder försiktigt fram, ett vittnesmål som indikerar att det ju är författaren som har skrivit ovanstående text
jag tackar för en stark och mild stund framför dessa dina ord
2008-10-27
|
|
|
|
aftermath
sista strofen skapar en ruggig suggestiv känsla,
lyfter de övriga raderna till en ny nivå
hur tar man sig genom den "muren"..
murbräcka, tankekraft?
gillar
2008-10-27
|
|
|
|
Maria Zena Viklund
vilken känsla du förmedlar här sveddont och blödande, mycket bra!
2008-10-27
|
|
|
|
Melona
jag ska återkomma
till detta
är så glad över att du skriver och lägger ut
sen gör det förbannat ont att läsa det
men du berör
alltid
alltid K!
2008-10-27
|
|
|
|
Melona
aj aj...
"jag tror inte den är min"
2008-10-27
|
|
|
Nästa text
Föregående
katt.inc
|
